Våbenteknisk Forum - VTF

Både "Lars" og "Frederiksværk" indgår i denne annonce-men det er vel en tilfældighed.....?
http://www.netnatur.dk/Grej_Byttes.127.0...noncer_pi1[showUid]=1682&cHash=f514441ab8

Det er annoncen med kattekillingen....

(Bare rolig,jeg afslører ingens identitet,iflg.Krak er der 136 i Frederiksværk der hedder Lars...)
Hilsen Ulrik

Bidrag för vargskrämda kor

Varg skrämde korna på flykt och det tog veckor innan bonden hittade sina djur. Då var de skygga och nervösa och han lade ner lång tid på att bygga upp deras förtroende. Nu får hanstatligt bidrag till deras hemtransport.

Vargen skrämde korna på flykt och det tog veckor innan bonden hittade sina djur igen. Då var de skygga och nervösa och han lade ner flera veckor på att försöka bygga upp deras förtroende igen, innan de blev så lugna att de kunde sövas och föras hem till gården igen. Nu har djurägaren fått statligt stöd på nästan 34 000 kronor för transportkostnaderna, i ett beslut som betecknas som principiellt viktigt av LRF, Lantbrukarnas riksförbund. Ingen av de nio korna revs ihjäl eller fick några fysiska skador och länsstyrelsen konstaterar också att det inte kan fastställas att det är vargen som varit framme. Men, anser länsstyrelsen enligt Bohusläningen, det är fullt möjligt att det är vargen som är orsaken till problemen och det räcker för att mannen ska få hjälp till de utgifter han drabbats av.

kuriren

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Skärpta vapenregler

Stockholm (JJ) Många svenska jägare och vapenägare riskerar att förlora sina vapen. Regeringen vill utöka de medicinska skälet som gör en person olämplig att inneha vapen.

Enligt justitieminister Thomas Bodström kan det innebära att en person som visar dåligt omdöme, eller stor aggressivitet anses vara olämplig att inneha vapen.
Idag är läkare som vårdar personer med psykiska störningar skyldig att rapportera detta till polisen. Begreppet olämplig att inneha vapen ska vidgas och gälla alla medicinska skäl som gör en person olämplig. Begreppet innefattar även senildementa som tidigare inte klassades som psykisk störning.
Den som inte anses vara lämplig att inneha vapen får besök av polisen som ger vapenägaren tre månader på sig att avyttra vapnen. Om de inte sker tvångsinlöses vapnen. Regeringen föreslår även att polisen ska få rätt att söka igenom bilar på jakt efter vapen. I dag krävs beslut om husrannsakan för att söka igenom en bil, något som försvårat polisens arbete.

Roger C Åström

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Winchester Select Energy Sporting:
Slarvfel irriterar på ny justerbar duvkrossare

Av Petter Andersson 2006-01-24



Winchester Select Energy Sporting är en ny duvsmulare med justerbar kolvkam, som ska kunna tjäna både på banan och på jakt. Mekaniskt sett är det mer Beretta- och Browning-konstruktioner än Winchesters gamla trotjänare, modell 101. Irriterande slarvfel på flera detaljer drar ner betyget för den här bocken. Den här bössan är lite för dyr för att vara billig.

Winchesters gamla hagelbock modell 101 har en relativt liten men hängiven skara anhängare. Den är också fortfarande i bruk här och där, på banor, i skogarna och som klubbvapen.
När nu Winchester lanserar Select, en ny hagelbock, är frågan om 101-ägarna kommer att galoppera till handlarna för att byta ut sina trotjänare.
Winchester förresten, det bör påpekas att hagelbocken lanseras under varunamnet Winchester. Det här nya vapnet tillverkas i Belgien, av Browning.

Modernistisk dekor
Vapnet levereras i en illröd plastväska i den typen av rött som skriker ”titta, jag är ett vapen!” på flygplatsens bagageband.
Det första som slår en när man packar upp bocken är den modernistiska dekoren och nätskärningen. Bara detta ger tillräckligt med material för en lång diskussion på skjutbanan. De små ovala nätskärningsfälten och de intressanta ellipserna, som baskylen är dekorerad, med väcker associationer till grundskolans lektioner om rymden och solsystemet. Men allt är ju relativt. Faktum är att vid tiden för återlämnandet hade jag nästan vant mig vid utseendet.

Justerbar kolvkam
Den här modellen har begåvats med vad som verkar vara den nya flugan på sportbockar i alla prisklasser, en justerbar kolvkam. Och det tackar vi för.
I rätt händer är detta tillbehör mycket användbart.
För den som tänkt sig att använda vapnet både till sport och jakt, eller till olika grenar, är det både praktiskt och smart med en justerbar kolvkam.
I fel, det vill säga oerfarna, händer kan det kanske ibland sätta en del onödiga griller i huvudet på användaren.
Browning-folket har i alla fall haft den goda smaken att göra kolvkammen justerbar både i höjd och i sida, ett måste om man ska kunna använda justeringen till fullo. Vi med klämgoa kinder uppskattar sidojusteringen extra mycket!

Mjuk bakkappa
I aktern sitter en bakkappa som är nästan för mjuk. Den har förvisso en god rekylupptagande förmåga, men är också så pass mjuk att den riskerar att dra i kläderna vid anläggning.
Pistolgreppet är både fylligt och öppet, så stora händer borde trivas där.
Det samma gäller för förstocken, som är av bäversvansmodell och med ganska rejält tilltagna mått.
Själv kände jag mig inte alldeles bekväm med dessa väl tilltagna greppytor, men då är jag också begåvad med ganska korta fingrar.
Kolvträet på testvapnet är vettigt, utan att för den skull vara särskilt inspirerande. Strax över standardklass ungefär.
Nätskärningen ger, trots att den närmast ser otillräcklig ut när man betraktar den, faktiskt ett riktigt bra grepp.
Den nya belgiska Winchestern har, förutom utseendet, föga mekaniskt gemensamt med den gamla 101:an. Istället är den en blandning av Beretta och Brownings konstruktioner, och det behöver ju inte nödvändigtvis vara illa. Sämre mekaniska förebilder kan man definitivt ha i den här kategorin vapen.

Lån från Beretta
Reglingen, ledtapparna och ejektorsystemet är till största delen lånade från Beretta.
Den primära låsningen består av två kolvar som skjuter in i matchande urtag, placerade på varsin sida och i underkant av övre pipan.
Därutöver har Browning lagt till en extra stödklack i botten av baskylen, vars uppgift torde vara att avlasta den huvudsakliga låsningen från en del av vridkrafterna i skottögonblicket.
Ejektorsystemet är på Beretta-manér helt integrerat med piporna.

Säkert och pålitligt
Avfyrningsmekanismen är av mer traditionell typ. Värt att notera är att säkringsdelar och fångupphak är väl tilltagna och väl inpassade, vilket borgar för ett säkert och pålitligt vapen.
Den invändiga finishen i avtryckarmekanismen är för övrigt mycket god, något som faktiskt förvånar en smula. Men mer om det senare…
Även utvändigt har metallytorna en god finish. Selectbössan har plana ytor, fria från bearbetningsmärken och annat.
Säkringen är av välbekant modell med integrerad pipväljare, en logisk konstruktion som näppeligen behöver någon inlärningsperiod för att förstås och kan handhas utan vidare inblandning av hjärnhalvorna.
Trycket är, åtminstone på testvapnet, tyvärr som är vanligt på många bockar; varken riktigt bra eller riktigt dåligt. Det är relativt fritt från släp, men ganska tungt och framför allt med en onödigt stor differens mellan över- och underpipan.
Avtryckarskon är justerbar i längdled. Jag misstänker att för väldigt många skyttar kommer den att hamna i bakersta läget och stanna där, på grund av det rejäla pistolgreppet.
Piporna är av Brownings egen ”backbore”-typ och med vapnet följer således också Brownings Invector Plus-choker. Winchester Select-bössan levererades faktiskt med fem choker, så den nyblivne ägaren får ett ganska vettigt startkapital. Piplängden är på Energy-modellerna 76 centimeter och patronlägena är faktiskt 70 millimeter.
”Tru-Glo”-korn ingår också i standardutrustningen. Om detta riktmedel lär åsikterna vara mycket delade, både vad gäller hållbarhet och användbarhet. I vilket fall låg det också ett antal extrakorn i väskan, i varierande och glada färger.
På skjutbanan upplevdes inga som helst bekymmer med vapnet under skjutning. Avtryck, säkring, pipväljare och ejektorer fungerade utan problem.

Kraftiga ejektorer
Ejektorerna var dessutom så bra att de riskerade att bli en fara för bakomvarande. Ejektorerna var rejält spänstiga, och få är nog de tomhylsor som skulle lyckas undgå att bli utkastade ur Winchester-piporna.
Hur man upplever skjutegenskaperna hos ett vapen, i synnerhet hagelvapen, är ju som bekant högst individuellt. Den här bössan passade dock inte undertecknad alldeles väl. Den upplevdes som en smula framtung och lite död i svingen.
Pippaketet är ganska rejält, och vägde faktiskt drygt 1 800 gram på min våg, med förstock. Månne är det därför man valt att inte dra sidospängerna hela vägen bak (de slutar vid förstocken) i ett försök att banta piporna en smula?
Baskyl och kolv står för ungefär andra hälften av vikten, vilket ger en totalvikt på cirka 3 650 gram. Och varje gram känns när man lägger an och svingar vapnet, tycker jag.
Men detta är som sagt mycket personligt. Presumtiva spekulanter bör naturligtvis se till att få provskjuta ordentligt innan de slår till.

Dålig inpassning
Om helhetsintrycket hittills verkar enbart gott finns det saker som irriterar också. Det som stör mest är en riktig struntsak – bakkappans inpassning. Eller snarare bakkappans brist på inpassning. Den är så obefintlig att man nästan kunde förledas att tro att de köpt en Pachmayr-bakkappa och bara skruvat dit den utan någon som helst inslipning.
Likaledes lämnar passningen mellan trä och metall en del övrigt att önska. Det är inte katastrofalt på något vis, men tillräckligt för att irritera.
Med tanke på den fina finishen på metallen, både in- och utvändigt, är det ju märkligt att man inte lyckats göra jobbet klart med kolven också.
Ett undantag var mekanismen för sidojusteringen av kolvkammen, som hade så pass mycket grader kvar i spåret för justeringen att den skulle behöva bearbetas med fil för att bli bruksmässig.
Vidare fanns i slutet av testskjutningssessionen tendenser att kornet började lämna sin tilldelade plats på pipan. Men eftersom kornet faktiskt inte trillade bort så är det bara ett varningstecken.

Loggan flagnar
En annan, åtminstone för funktionen, struntsak är det faktum att färginläggningarna i baskylens dekor redan börjat flagna lite och att somliga Winchester-loggor inte är ordentligt islagna.
Som sagt, mycket av ovanstående är bagateller men ytterligt irriterande, eftersom det skulle ha varit så enkelt att göra rätt från början. När prislappen börjar närma sig 20 000 kronor bör man faktiskt ha lämnat kategorin ”struntfelsvapen” bakom sig. Då har köparen rätt att förvänta sig lite slutkontroll av finishen, och åtminstone en korrekt inslipad bakkappa.
Select Energy Sporting levereras som sagt med 76 centimeters pipor som standard. Versionen utan justerbar kolvkam kostar cirka 14 600 kronor. En Selectbössa med justerbar dito kostar cirka 19 300 kronor.
Personligen skulle jag, om jag skulle köpa en Winchester, slanta upp de extra kronorna för att få den justerbara kolvkammen. Visst finns avigsidor med en justerbar kolvkam. Men på ett hagelvapen av den här typen överväger fördelarna med råge nackdelarna.
Nybörjarskytten bör ändå definitivt anlita instruktör, eller mer erfarna skyttar, samt öva mycket anläggning och sving innan det är dags att börja skylla bomskott på vapnets inställningar.
Vilken är Winchesterns plats på vapenmarknaden då?
Pris- och utförandemässigt hamnar den i segmentet ”instegsbockar”, det vill säga budgetversioner av de mer påkostade sportbockarna.
Select-bössan hamnar i ett getingbo av konkurrenter, med framför allt Berettas och Brownings egna budgetmodeller som värsta konkurrenter.

Svårt att tampas
Det är länge sedan Winchester senast var aktuella i hagelbocksammanhang. Därmed kan Winchester få svårt att tampas om marknadsandelar med de numera så välrenommerade alternativen.
Trots att Winchester-logotypen på vapen och väska är oerhört traditionstyngd och klassisk är det kanske ändå inte den typiske Winchester-köparen man tänkt locka till sig.
De tidigare nämnda struntfelen drar tyvärr, helt onödigt, ner helhetsintrycket en del.
Det känns som om den här bössan blir lite för dyr för att vara billig och lite för billig för att vara dyr, om ni förstår hur jag menar. Och det vore faktiskt lite synd om slarvig finish och slutkontroll skulle vara det som sänker winchesterns försäljningsstatistik, för på det stora hela var det faktiskt en ganska trevlig bekantskap.
Egentligen borde inte Select-bocken behöva vara tvungen att skämmas för sig, vare sig på tävling, jakt eller i vapenskåpet.

Testad modell:

Winchester – Select Energy Sporting
Kaliber: 12-70. Piplängd: 76 millimeter.
Vikt: cirka 3 670 gram. Pris: cirka 19 300 kronor.
Generalagent: Normark Scandinavia AB, telefon 0280-125 65.
Priser: Select Energy – cirka 14 600 kronor med 76 millimeters-pipa. Select Midnight – 12 900 kronor. Select Field – 14 600 kronor. Select Elegance – 19 300 kronor, samtliga med 71 millimeters-pipor.



Mekanismen för kolvkamsjusteringen är till sin konstruktion både enkel och stabil.



Här är det mest Beretta, sånär som på den lilla extra låstappen nedanför underpipan.



Mekanismen spänd och säkrad.



Om något går fel ska hanarna stoppas av hanuppfånget.



På det stora hela är bocken en ganska trevlig bekantskap.



Klassisk utformning för att lossa och montera förstocken, som bland annat går att hitta på Browning-bockar.



Winchester är bara ett varumärke. Det här nya vapnet tillverkas i Belgien, av Browning.



Avtryckaren är justerbar i längdled om man lossar den lilla insexskruven. Infärgningen i Winchester-loggan håller redan på att ramla bort.



Vapnen är originalutrustat med Browning Invector Plus-choker och Tru-Glo-korn.

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Påkörd älgko hämnades på bilist

Av Anders Ljung 2006-01-25

Älgkon blev förbannad när hon blev påkörd av en bil. Hon återvände till olycksplatsen och sparkade sönder bilen.
Jägaren Ejnert Lord Anderssen i Runhällen blev kallad till en ovanlig viltolycka den 23 januari i anslutning till riksväg 67 mellan Heby och Tärnsjö. Han kom fram till en mindre väg mot Huddunge via Västerbo stuteri.
– Både bilisten och älgen hade stor tur. Bilen snuddade älgen väldigt lätt, berättar Ejnert Lord Anderssen.
Föraren stannade för att kontrollera eventuella skador på bilen.
– Då kommer älgen farande tillbaka och sparkar in bildörren samt sparkar även sönder backspegeln, säger eftersöksjägaren som började leta efter spår i terrängen.
Avtrycken vid vägen visade att älgkon hade med sig två kalvar, en av kalvarna kan ha varit en liten fjoling.
– Det kan förklara kons aggressiva beteende, kommenterar Ejnert Lord Anderssen.
– Jag har själv fått min bil anfallen. Det var dock under brunsten. Då kan mindre tjurar som fått på tafsen hämnas på i stort sett vad som helst som kommer i vägen, tillägger han.

I min tid som chauffør i Sverige var der en stor fabrik hvor ventepladsen lå ude i skoven, i brunsttiden fik vi forbud mod at stå ud af bilerne, så skulle man tisse måtte man starte bilen og køre ned på det indhegnede fabriksområde, det var træls, specielt om natten, der lå man i sin sødeste søvn og så var der en eller anden natpisser[xx(]med rør gennem lydpotten.

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Idag havde jeg mulighed for at tage hjem fra jobbet kl. 13, så jeg benyttede chancen til en kort eftermiddagspürsch. Solen skinnede fra en skyfri himmel, temperaturen lå lige under frysepunktet og vinden kom friskt og veldefineret fra NNØ. Med andre ord perfekt for at kunne luske rundt og kigge efter dåvildt på solfyldte skovkanter med læ.
Reviret gennemskæres på langs af en vej. Allerede fra bilen så jeg en mindre rudel på 6-8 dådyr, som hvilede i solen. For at kunne komme på skudhold kørte jeg op og parkerede i skoven, som ligger på en stråning ned mod marken.
Efter 15 minuters langsom pürsch fik jeg på ny kontakt med rudlen. Afstanden var cirka 75 meter til en då som sad i skovkanten. Desværre var der ikke frit skudfelt, derfor var jeg tvunget til at komme nærmere. Meter for meter listede jeg gennem skoven, som her består af en blandning af reletivt unge grantræer og hasselkrat. På 40 meters afstand fik jeg øje på to stykker dåvildt mere, som bevægede sig rundt i hasselkrattet. Ingen mulighed for frit skud, men jeg var helt klar, hvis chancen skulle komme. Pludselig rejste føromtalte då sig og stod nu perfekt med bredsiden til. 10,1 gram Norma Oryx fik et kærligt puf i bagen af en portion Norma 204. Resultatet udeblev ikke. 35 meters sanseløs spurt ud over den snedækkede mark endte i en lille snedrive.
Så meget adrenalin på bare een time var for meget til, at jeg bare kunne sætte mig i bilen og køre hjem med det samme. Solen ville gå ned en halv time senere og lukketid var en time efter solnedgang. Kort sagt stadig 1½ time at jage i.
Med vinden skråt i ryggen besluttede jeg at gå i en stor bue, for at komme i position for at afsøge endnu en skovkant med sol og læ.
På godt 500 meters afstand fik jeg øje på en ny rudel, som gik i skovkanten. Da dækningen var sparsom, et tyndt læhegn var alt, mellem dyrene og mig, måtte jeg helt ned på maven for at komme nærmere. Sneen var ganske dyb - op til 30 cm, men der var ikke andre muligheder. Første stop var i skjul af en lille busk i læhegnet. Der kunne jeg konstatere, at objektiverne på min håndkikkert var fulde af sne. Efter en nødtørftig rengøring viste rudlen sig på ny i kikkerten. Nu skulle jeg bare 150 meter ned langs hegnet for at være på forsvarlig skudafstand. Våd af sved og sne kom jeg uset frem til et vildæbletræ, hvor stammen delte sig i passende højde over sneen. Det var perfekt som fast anlæg til et liggende skud. En lille spidshjort stod perfekt med bredsiden til. Sidevinden var ret kraftig, så jeg valgte at sigte på "vindsiden" af bladet. Tanken var, at kuglen ville blive blæst ind i midten af træfzonen. Med håndkikkerten som støtte under albuen, fik jeg klemt et skud af. I skuddet fór hjorten frem i en halvbue efter resten af rudlen, som havde stået lidt inde mellem træerne. Pludselig blev hjorten usikker på benene, stoppede op, gik nogle skridt baglæns og satte sig på bagdelen. Sekundet efter var den død.
Træt og våd, men glad og stolt fik jeg de to dådyr brækket og slæbt ned til slagtehuset. Urban, som er jaktledare i laget, havde skudt en kalv i den anden ende af reviret, så vi gratulerede hinanden hjerteligt, inden vi satte os i bilerne og kørte hjem.

mvh Lars

"Jeg har mange forskellige interesser, men de slutter alle på -jagt"

Jeg ved, der er et par brugere af Swarovski 6 - 24 x 50 PV-S[:p][:p]herinde. Jeg har selv en, der er ca. 3 år gammel. Jeg har lige fået en tilbudt billigt[] - den er fra 1998, altså en af de første. Er der nogen forskel på de første og dem man kan købe nu? Både design og teknik?

Er der nogen der ved noget[?]

Hvilken kikkert skal man vælge.
10x42 eller 8x42[:I]

Haglpatroner ændrer jo hastighed efter temperaturen. Så meget at halvautomater ikke repeterer. Gør det samme sig gældende for riffelpatroner, og skal man derfor "holde mere over", jo koldere det er. Det vil jo gøre vinterjagt til en noget usikker affære [V]. Specielt på lange hold.
Uffe

Hellere stor oplevelse end stor opsats.- Men gerne begge!

Hej

Jeg læste i vapentidningen for år tilbage at skytterne med deres Sauer
havde 200-300 skud før låseknasterne var banket på plads. Piben var vel også først så godt tilskudt. Jeg konkluderede dengang at tilskydningen betød mest og skød så videre med min 202`er.

Mit spørgsmål(som jeg ikke har kunnet finde i søgefunktionen) er så følgende(en lille smule ledende måske);

Man kan vel ikke først få låse knasterne til, at tilpasse sig den ene
pibe, og så efter pibeskift tro at nu passer knasterne stadig ?
Eller er der vekselpibe/låsekontruktioner der ikke låser i piben, men traditionelt i låsen ?

hilsen de komprimerede ladninger