Våbenteknisk Forum - VTF

Hej forum

Jeg har for nylig anskaffet mig en ny riffel. (steyer lux fuldskæftet med en lille kahles kikkert kal. 6.5x57[:p]). Det er meningen, at den skal erstatte min nuværende 6.5x55. Jeg tror imidlertid ikke, at jeg kan få noget nævneværdigt for min gamle riffel, så jeg overvejer at beholde den (hvilket også vil gøre træningen væsentlig billigere[]. Spørgsmålet er, hvad jeg skal vælge, hvis jeg vil have en ekstra pibe til den (altså få lavet veksel system). Hvad er jeres forslag ? jeg ville gerne selv have en 8x57js da 6.5 eren efter sigende er lige klein nok til elg og svin. Dertil kytter sig nogle spørgsmål: Passer bundstykket eller skal jeg så have nyt ? Er de to kal. for tæt på hinanden ?.
Selv om jeg skyder meget, med hagl ca. 6000 skud, med riffel ca. 100 skud og ca. 300 skud med salonriffel (rågeregulering) om året må jeg desværre erkende, at jeg er en smule rekyl skræk (jeg har tendens til at mukke i skudet, hvilket selvfølgelig er værst når der er tale om skud til stillestående mål.).
Dette afholder mig fra at vælge 9.3x62. Er det bare noget pjat eller ?
Kan jeg eventuelt imødegå rekyl problemet ved, at få indlagt en rekyldæmper i skæftet ?
Jeg skal måske lige fortælle, at min gamle riffel er bygget på en mauser 98 lås med en otterup pibe.
Hvis nogen ved, hvad udgiften til sådan en operation er, må de meget gerne skrive det. Det gælder naturligvis også, hvis nogen evt. kan anbefale et sted, at få det gjort.

Henrik

PS: God jul

Winchester Ultimate Shadow
– med modifierad mekanism

Winchesters klassiska M 70-modell med lång Mauserutdragare tillverkades fram till 1964 och var en konstruktion uppskattad av jägare och skyttar världen över.
Krav på enklare produktion och lägre kostnader drev fram en modell utan den långa utdragaren. I mitten på 1990-talet återupptogs dock produktionen till mångas glädje.
Mellanperiodens modell 70 har nu fått en ansiktslyftning med så kallad Controlled Round Push Feed.

Den modell av Winchesters M 70 som tillverkades före 1964 kallas ”The riflemans rifle” i den amerikanska jakt- och skyttepressen. Bössan har grundmurat gott rykte bland jägare och vapensmeder i USA. När Winchester i början av sextiotalet insåg att tillverkningen av den klassiska M 70-modellen var på väg att bli alltför dyr och långsam ändrade man designen för att anpassa tillverkningen till de skärpta kraven på ekonomi. Resultatet blev en mekanism som saknade den långa, icke roterande, Mauserutdragaren.
Den senare utdragaren fungerar annorlunda i jämförelse med den gamla på så sätt att den kliver över hylsans fläns när man stänger slutstycket bakom patronen och att den roterar med slutstycket när man öppnar och stänger det. På den gamla mekanismen med Mauserutdragaren glider patronens fläns in under utdragaren redan när patronen matas upp från magasinet.
Dessa två olika sätt att lösa matningen kallas på engelska ”push feed” respektive ”controlled feed”. Ett försök till översättning kunde bli: tryckmatning respektive kontrollerad matning.

Blandning
På de senaste av Winchesters modeller med M 70-mekanism har man förenat dessa två matningsmetoder. Den nya matningsvarianten kallas av Winchester för Controlled Round Push Feed. Winchester har helt enkelt tillverkat slutstycket som på modellen med lång Mauserutdragare förutom att man valt att behålla den lilla utdragare som sitter i ena slutstycksklacken.
Beskrivningen är schematisk men redogör i stora drag för hur Winchester modifierat sina olika mekanismer. Det bör nämnas att Sako var de som först presenterade denna typ av blandning av de olika utdragarsystemen. Det var i liten upplaga av Sakos jubileumsmodell av 75-studsaren.

Billigare tillverkning
Den absoluta majoriteten av dagens nytillverkade jaktvapen har så kallad push feed. Lösningarna ser lite olika ut hos olika tillverkare men som tidigare nämnts går det ut på att utdragaren kliver över patronens fläns när slutstycket stängs. Tekniken ger enklare och billigare tillverkning.
Kärvande hylsor som är svåra att dra ur pipan kan på de moderna typerna av utdragare kliva över patronflänsen och lämna kvar hylsan i patronläget.
Det gamla systemet med lång Mauserutdragare av 98-typ nyper bara hårdare mot patronflänsen när kraften ökar och lämnar hylsan kvar i patronläget endast om flänsen havererar.

Farligt vilt
De modeller av M 70-studsarna som har Mauserutdragare är populära vapen när det ska jagas farligt storvilt. Precis som när det gäller Mausers M 98 är tillförlitligheten mycket god och man kunde blint lita på systemet. Med dagens precisionstillverkade vapen är nog risken att tekniken fallerar extremt liten. Så att beväpna sig med ett vapen med push feed-mekanism innebär nog inte någon större risk.
På Winchesters Ultimate Shadow sitter en gjuten plastkolv. Vi är inga varma förespråkare av dessa plastkolvar. En valnötskolv eller en av laminat fungerar bättre i de flesta fall. En plastkolv är i princip helt underhållsfri, vilket naturligtvis är en stor fördel. Men det är nog det enda som är bättre än en kolv av valnöt eller laminat. Ska det vara en syntetkolv tycker vi att det ska satsas på en av glas- eller kolfiber. Lite dyrare men mycket styvare och därmed bättre för precisionen.

Kort låda
Testvapnet var kamrat för Winchesters egna korta magnum i .270 kaliber. Med andra ord, .270 WSM. Winchesters M 70-låda för mellanlånga patroner passar WSM-familjen bra då den är lite längre än de flesta andra lådor anpassade för patroner i .308 Winchester-familjen.
Kolven är blind i botten och det går inte att plundra magasinet på annat sätt än att mata upp patronerna ut magasinet. Matningen kan vara besvärlig med dessa korta och knubbiga patroner men testvapnet matade perfekt under testskjutningarna.
Eftersom en WSM är kort och tjock för att rymma mycket krut får det bara plats tre patroner i magasinet. Det går att ladda en patron i patronläget vilket ger fyra patroner i vapnet när det är fulladdat.

Precision
På testvapnet klämde pipan i framstocken på ena sidan. Det är för lite spel i pipkanalen för att åstadkomma en helt friliggande pipa. För detta måste en del plast tas bort.
Den Normaammunition vi hade tillgång till var laddad med Nosler 130 grains Ballistic Tip. En kula som brukar ge mycket fina träffbilder på både korta och långa avstånd. Testskjutningarna var planerade på 100 meter och på avstånd upp till 300 meter och längre.
De första serierna besannade misstankarna om vad pipkanalen skulle ställa till med. Bössan sköt vertikala grupper på cirka 40 millimeter som bäst och vi uteslöt därför de längre skjutavstånden. Träffbildernas utseende indikerar att det finns potential i vapnet och med friliggande pipa blir det med all säkerhet helt andra resultat.
Med en bra stock handlar det säkert om en extremt flackskjutande bössa med bra precision. Ett vapen för krävande jakt på till exempel vildren och hjort.

Säkring
Winchesters säkring och avfyringsmekanism är konstruktioner unika för Winchester. Avfyringsmekanismen är en konstruktion med få rörliga delar och får på testvapnet betraktas som väl hårt men rent. En justering av vikten är enkel och skulle ge bössan ett fullt godkänt trycke för all jakt.
Trelägessäkringen på styrhylsan är även den ett klassiskt Winchester attribut. Mellanläget gör att vapnet kan plundras med slagstiftet spärrat. Mellanläget gör det enkelt att skruva isär slutstycket för rengöring eller inspektion.
Slutstyckets spärr utgörs av ett metallbleck som sitter på lådans vänstra bakre del. Lätt att komma åt när slutstycket ska tas loss för rengöring.
Kolven och mekanismen sitter hopmonterad med tre skruvar. Obegripligt nog har Winchester valt någon underlig form av stjärnskruvar för detta. Vanliga spårskruvar, torx- eller insexsskruvar hade varit att föredra.

Bra balans
Testvapnets 61 centimeter långa pipa i kombination med den raka kolven ger en behaglig balans. Med en utgångshastighet på dryga 1 000 meter i sekunden kan man befara att rekylen kan upplevas besvärande med ett vapen som väger tre kilo blankt utan kikare.
Winchestern var inte alls besvärlig att skjuta med och rekylen besvärade inte. En bidragande orsak till detta är säkerligen den tjocka och mycket absorberande gummibakkappan som sitter på plastkolven. Pipans profil är slank och pipan blev snabbt varm av WSM-patronerna. Några serier på fri hand avslöjade att trycket var i hårdaste laget för att resultaten skulle bli riktigt bra.

Lättare modifieringar
Med tanke på att Winchesters Ultimate Shadow har en förlåtande prislapp om man jämför med andra studsare får man mycket vapen för pengarna.
Om pipan friläggs och trycket justeras har man ett vapen som klarar det mesta av den jakt som för med sig stora precisionskrav. Med en tilläggsinvestering i en ny stock ökas precisionspotentialen ytterligare.
Det är svårt att se Winchesters nya mekanism, med en blandning av gammal och ny matning, som en stor nyhet. Den gamla push feed- mekanismen fungerade bra och trasslade sällan. Modifieringen är å andra sidan knappast till någon nackdel.

Modell: Winchester Ultimate Shadow

Vikt: 3,0 kg utan kikare
Längd: 112 cm
Piplängd: WSM 61 cm
Kaliber: .270 WSM
Säkring: Winchesters trelägessäkring
Trycke: Justerbart
Magasin: Kryssmagasin för tre
patroner WSM
Pris: Cirka 6 295 kr
Generalagent: Normark Scandinavian AB

Helhetsintryck: Intressant vapen med stor potential.
Precision: Potentialen finns men måste ”moddas” fram.
Trycke: Mycket bra avtryckarmekanism och säkring.

5 - mycket bra 4 - Bra 3 - Godkänd - 2 - Hyfsad 1 - Dålig

THOMAS ERIKSSON, STEFAN KARLSSON jaktjournalen

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Historien om Husqvarna-studsarna, Bästa mekanismen var klar redan 1898



Bild: Petter Andersson

Samtliga beståndsdelar i ett slutstycke till en 98:a. Det här är nära nog mekanisk perfektion. Ett litet antal delar utför många arbetsmoment. För att travestera Sir Winston Churchill: ”Aldrig har så många jägare haft så få delar att tacka för så mycket.”

Ibland hävdas det att hagelbössan var färdigutvecklad i slutet av 1800-talet, av engelsmännen.
Det samma går att hävda om studsarmekanismen. När Paul Mauser fick den slutgiltiga versionen av sitt gevär antagen år 1898 var det kronan på verket av ett utvecklingsarbete som pågått i mer än 25 år.

Det är få detaljer som kan kritiseras på en 98-låda. Originaltrycket brukar visserligen inte uppskattas. Säkringen är förstås en ständig källa till diskussion och frustration. Säkringen är den enklaste, tystaste och säkraste som finns, men omöjlig ihop med ett lågt kikarmontage.
Herr Mauser kan dock knappast lastas för detta. I slutet av 1800-talet var kikarsikten varken billiga, praktiska eller särskilt populära. Men problemet kan ganska enkelt åtgärdas. En kvartssäkring är oftast det billigaste och snabbaste alternativet. Kvartssäkringen spärrar dessutom slagstiftet.
Övriga alternativ är sidosäkring à la 1640, ofta ihop med nytt trycke, kolvhalssäkring eller trelägessäkring av Winchester-typ. De senare alternativen är dyrare. Winchester-säkringen kan dessutom fungera sämre på grund av dålig inpassning.
Den tredje punkten som brukar få utstå viss kritik är på Mauser-lådor i originalutförande är tumurtaget i vänstra lådväggen.
Det påstås att urtaget försvagar lådan och gör den mindre vridstyv. Dessutom finns risk för sprickbildning i det tunna godset vid urtaget, enligt kritikerna.
Vridstyvheten är egentligen endast intressant för bänkskyttar. Den vanliga skytten/jägaren lär inte märka någon skillnad. Den som ändå är orolig bör köpa en 640 med den senare versionen av FN-lådan, som saknar tumurtag.
Sprickor vid tumurtaget är nog mest en vandringssägen. Jag har själv aldrig hört talas om eller sett någon Mauser som varit sprucken vid urtaget.
Mauser-mekanismerna utvecklades med tyngdpunkten på säkerhet – säker funktion i alla lägen och skyttens säkerhet. Funktionen är också oklanderlig. Den kontrollerade patronmatningen, den lådmonterade utkastaren och den breda ickeroterande utdragaren fungerar. Alltid!
Skulle, mot förmodan, utdragare eller slagstift haverera kan även den mindre tekniskt begåvade byta dem på några minuter utan specialverktyg.
Utdragaren är konstruerad så att den griper hårdare om hylsan ju större kraft man lägger på slutstyckshandtaget. Om en avskjuten hylsa skulle kärva vid utdragningen åker den ut ändå. Vid samma scenario minimerar också den breda kloliknande utdragaren risken att hylsflänsen rivs sönder.
Utdragaren är också så kraftigt konstruerad att risken för att den skulle gå av är i det närmaste obefintlig.
Visst kan någon ifrågasätta nyttan av kontrollerad matning. Några saker kan i alla fall lätt konstateras. Patronen är under sin väg från magasinet och in i patronläget alltid övervakad. Patronen har aldrig möjlighet att hitta på något rackartyg på egen hand. När matningsrörelsen påbörjas styrs den av slutstyckets stötbotten och styrlisterna i lådväggen. Efter drygt halva vägen glider patronflänsen upp under utdragaren. Därpå har slutstycket full kontroll över matningen. Här kan man välja att fullfölja rörelsen eller att vända och mata ut patronen utan risk för upphängningar eller dubbelmatningar.
Det går alltså alldeles utmärkt att tömma magasinet uppifrån utan att behöva stänga slutstycket över varje patron. Man kan dessutom utan risk för matningsproblem ladda om bössan hängandes i knävecken i en trädgren, om man nu tycker det är roligt.
Sako- och Remington-entusiaster bör veta en sak. Den lilla roterande utdragaren och i slutstycket integrerade utkastaren slopades av Mauser, eftersom de ansågs opålitliga.
Många har försökt att kopiera alla mauserfinesserna. Förutom FN, HVA och BRNO är väl det mest kända försöket Winchesters klassiska modell 70, ”pre-64”. Pre 64:an är mer eller mindre en kopia av det amerikanska armégeväret av modell 1903, som i sin tur är en Mauser-kopia.
Tyvärr gjorde inte Winchesters konstruktörer hemläxan ordentligt. Hur trevlig en gammal Winchester än är kvarstår ett faktum. Konstruktörerna har missat mycket av Mausers inbyggda säkerhetsfunktioner.
När det gäller 98:an finns ingen annan mekanism där det är så väl sörjt för skytten i händelse av haveri eller gasläckage. En 98:a är helt enkelt stark där det behövs. Här finns också ett antal viktiga skillnader jämfört med den svenska m/94-mekanismen.
I framänden på 98:an har pipmuttern en större diameter med mer gods runt patronläget. Pipmuttern har även invändigt en förstärkning i form av en ring, där bakre änden av patronen och slutstyckets stötbotten vilar.
98:an har endast ett urtag på höger sida för att ge plats åt utdragaren. Denna konstruktion gör att det är mycket stål runt den del av mekanismen där det behövs som bäst. Denna innerring gör visserligen tillverkningen lite mer komplicerad. Det var en av de saker som FN ändrade på sina efterkrigslådor. FN gjorde en öppning till i ringen, mittemot öppningen för utdragaren.
Därmed försvagades låsningen en smula, men man sparade antagligen också en hel del tid vid tillverkningen. Det är nämligen betydligt enklare att ta upp låsklackarnas spår i lådväggarna om det inte är stopp i ena änden.
Med tanke på hylsbristningar, tändhattsbrott och andra haverier har 98:an försetts med en del extra finesser. Slagstiftet är försett med en fläns för att stoppa läckande krutgaser från att blåsa bakåt genom slutstycket.
Gaserna tvingas istället ut i spåret i vänstra lådväggen, genom ett par rejäla evakueringshål i slutstycket. Bakåt stoppas gastrycket av styrhylsan, som just för detta ändamål är försedd med en rejäl fläns runt hela framkanten.
Kvarvarande gaser har att välja på att pysa ut genom tumurtaget i vänster lådvägg eller nedåt genom magasinet.
Sålunda har man räddat synen på skytten om en olycka skulle inträffa.
Några år in på 1900-talet försågs slagstiftet med två styrtappar i framkanten samt med matchande urtag inne i slutstycket. Det är för övrigt den sista förbättringen som har gjorts på den här mekanismen. Den här konstruktionen hindrar slagstiftet från att slå fram om inte slutstycket är ordentligt stängt. Det är viktigt vid till exempel ett eventuellt brott på slagstiftet.
Det kompletta slutstycket består för övrigt av endast tio delar, lätt isärtagbara utan specialverktyg.
Det är svårt att verkligen förstå att uppskatta det nästan 30-åriga jobb som Mauser la ner på utvecklingen av sitt gevärslås. 98-mekanismen är så nära perfektion det går att komma.
Vid en kort jämförelse med den svenska mausern kan man alltså konstatera följande. Pipmuttern är av grövre kaliber. I 98:an finns dessutom en inre förstärkningsring. Mekanismen spänns till största delen vid öppning av slutstycket. Slutstycket har dessutom en tredje säkerhetsklack baktill. Styrhylsan är försedd med en rejäl skyddsfläns och slutstycket har fått ett bra gasuttag. Slagstiftet är försett med två styrtappar för att förhindra oavsiktlig kontakt med tändhatten.
Under efterkrigstiden modifierade FN m/98.
Jag ska här endast i korthet beröra 640-mekanismen, eftersom den i grunden är en 98:a. De modifieringar som FN gjorde var oftast produktionsförenklingar. Förändringarna användes naturligtvis på deras egna vapen, men också på mekanismer som gick på export, bland annat till Husqvarna.
I tur och ordning försvann laddramsurtaget och tumurtaget i vänstra lådväggen. Den inre förstärkningsringen (ofta kallad C-ring) klövs nu på två sidor. Husqvarnas 640:or har C-ringen kvar fram till 1949-50. Slutstyckshandtaget fick en ny kikarvänligare form. FN tog i sinom tid även fram ett modifierat enkeltryck samt en enkel men effektiv kvartssäkring.
1640 nödlösning?
Modell 1640 har kallats för en nödlösning. Modellen har även fått utstå en hel del spott och spe för att den ”inte är en riktig Mauser”. En förklaring är missvisande reklam. 1640-modellen har kallats för en ”förbättrad Mauser-mekanism”. Men här föreligger en del missförstånd. Att 1640 föregångare var en 98:a lär ha bidragit till att översättningarna till engelska var lite oklar. Faktum kvarstår. Vid tiden för introduktionen av 1640-studsaren var den absolut vanligaste repeterstudsaren baserad på den svenska m/94-mekansimen.
I den svenska originalreklamen skrev Husqvarna att 1640 var en förbättring av ”armémausern”. Och då går tankarna givetvis till en m/96:a.
Konstruktionen av 1640 hämmades av bristande budget. Det ledde till att Husqvarnas verkstadsfolk till stor del fick använda sig av befintliga verktyg, fixturer och maskiner.
En inspektion av en 1640 ger vid handen att den har många likheter med den svenska mausern, fast försedd med lite 98-finesser.
Slaglängden är halverad jämfört med mausern, framhöll Husqvarna i marknadsföringen. Det är den också, om man jämför med de svenska m/94 och m/96. Men det stämmer inte i jämförelsen med m/98. I övrigt delar 1640-mekanismen bland annat sina yttermått, pipgänga och pipmutterns invändiga konstruktion med den svenska modellen.
1640:an har övertagit en del av 98:ans finesser. Slutstycket spänns till största delen vid öppning. Slutstycket är också försett med en tredje låsklack baktill. Styrhylsan är rejält tilltagen för att medge lite skydd för skyttens ögon och ansikte. Tyvärr missade Husqvarna att förse utdragaren med den självlåsande finessen, en ständig källa till gnat från Mauser-fantaster.
Lite egna finesser hittade Husqvarna dock på för 1640. Lådvalvet har naturligtvis inget laddramsurtag, och det finns heller inget tumurtag i lådväggen. Trycket är det gamla militära tvåstegstrycket, som Husqvarna tyvärr byggde om till direkttryck med tveksamt resultat. Ett justerbart fintryck fanns att tillgå som tillbehör. Detta monterades dessutom som standard på lyxmodellerna. Man frångick flaggsäkringen till förmån för en sidosäkring.
Tyvärr säkras bara avtryckaren, men å andra sidan är säkringen väl utförd, ganska tyst och med distinkta lägen. Lådan var förborrad för kikarklackar. På högra sidan av lådvalvet var det dessutom förberett för en diopter av Lyman-modell.
Spåret för utkastaren flyttades från vänster låsklack och ner en bit. Därmed slapp man klyva låsklacken och kunde dessutom nästan helt bygga in utkastaren i lådan. Tyvärr var, framför allt på de första modellerna, utkastaren gjord av en lite flamsig plåtbit som ibland kan orsaka vissa problem. Från serienummer 200 000 ändrades utförandet.
Vid serienummer 220 000 gjordes tyvärr en annan ändring. Det ledade stålunderbeslaget byttes, troligen av besparingsskäl, mot en ny enhet gjuten i lättmetall. Funktionen är det inget fel på, men den är inte vacker. Tyvärr åldras den svartlackade aluminiumbiten heller inte på samma vackra vis som blånerat stål.
På det stora hela är dock 1640 en mycket trevlig mekanism. Studsaren är slank, smäcker, välbyggd och riktigt snygg. För den som vill ha ett ombyggt vapen är 1640-modellen ett mycket intressant alternativ om det gäller att ta fram en lätt bössa som ska bäras mycket. Eftersom 1640:an har ärvt den svenska mauserns yttermått är den relativt smidig och är en perfekt hundförarbössa med en smidig stock och kalibrar som .270 Win, 6,5x55 eller 7x57.
Jaktgevär från utlandet satte hård prispress på Husqvarna. 1967 insåg ledningen för Husqvarna att den till stora delar manuellt tillverkade 1640-modellen i längden inte skulle gå att sälja med vinst.
1900-modellen var ett försök att göra en mekanism med lägre produktionskostnader.
1900:an är egentligen ingen märkvärdig mekanism – lite Remington, lite Sako. Den lilla, icke roterande, utdragaren och slutstyckets försänkta stötbotten är nog arv från Sako. Låsklackarna gjordes kilformade med matchande spår i lådväggarna. Höger låsklack försågs dessutom med en liten styrlist. Dessa två finurliga detaljer, tillsammans med en mycket fin invändig slutfinish, gav den mjuka och smidiga slutstycksgången.
Sidosäkring låser både avtryckaren och i praktiken slagstiftet.
Trycket var naturligtvis också en ny konstruktion. Trycket var justerbart och oftast mycket bra. Den separata slutstycksspärren gjorde man sig av med genom att låta upphaket även fungera som slutstycksspärr.
Utvändigt behöll Husqvarna även nu de ungefärliga yttermåtten från 1640 och m/94. Resultatet var återigen en mycket elegant och smidig mekanism.
Även om jag personligen är anhängare av Mauser-kulten gillar jag Husqvarnas 1900-modell. 1900:an är en minst lika bra konstruktion som samtida Sako, Winchester och Remington.
Dessutom är det mycket trevligt att Husqvarna faktiskt kostade på sig att ge 1900-studsarna en mycket fin slutfinish, framför allt invändigt, men även på utsidan.
Varför någon vill köpa någon av de nytillverkade 1900-kopiorna, när man kan få originalet för samma pengar, är för mig helt obegripligt. En jämförelse mellan originalbössan och en av de italienska kopiorna visar att utvecklingen inte alltid går framåt. De enda massproducerade standardvapen som i kvalitet och detaljfinish kan jämföras med en HVA 1900 är möjligtvis en HVA 1640.
En 1900 står sig bra i andrahandsvärde. Men det är märkligt att en fin 1640 oftast är flera tusenlappar billigare – och en modell 46, 146 eller 640 är nästan gratis.
Vi kan och bör vara stolta över vårt svenska studsararv även om Husqvarna-epoken fick ett snöpligt slut. Oavsett om man är en reaktionär gammal stöt eller en mer modern anhängare av frimatande, rostfria plaststudsare är en sak säker. Ända in i det sista satte Husqvarna stort värde på hantverkskvalité.



Bild: Petter Andersson

Från vänster – Modell 46 (m/94), modell 146 (m/98), 1640 & 1900. De tre första har den pålitliga, fasta Mauser-utdragaren. Lägg märke till de koniska låsklackarna samt styrlisten på högra klacken på 1900-bössans slutstycke. Båda detaljerna ger den fina slutstycksgången på 1900-modellen.



Kontrollerad matning, här illustrerad med hjälp av ett gevär m/96. Enligt många är 96-mekanismen det enda riktigt tillförlitliga sättet att mata en studsare på.



Slutstycket på en 98:a i sitt bakersta läge, med utkastaren på plats i sitt urtag i låsklacken. Den rejäla Mauser-utdragaren brukar vara den detalj det talas mest om när kontrollerad matning diskuteras. Men det är viktigt att komma ihåg att utdragaren är beroende av ett geometriskt samspel mellan alla ingående delar – utdragare, utkastare, magasin, fjäder, patronförare, styrlister och matningsramp.



Styrhylsor på m/94 och m/98 sedda underifrån. Här syns tydligt den breda skyddsskärmen på 98-mekanismens styrhylsa. Här syns också den tredje låsklacken på 98:ans slutstycke.



Olika gasuttag. Från vänster modell 46 (m/94), modell 146 (m/98), 1640 och 1900. Här syns också hur man på 1640 har flyttat uttaget för utkastaren för att slippa klyva låsklacken.



Stötbotten på 1900-slutstycket. De koniska låsklackarna och högra klackens lilla styrlist ger en oöverträffad slutstycksgång. Slutstyckets utdragare och utkastare är också små i storleken.

Av Petter Andersson jakt og jægere

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Jägare friade för åteljakt på björn

Hovrätten friar de fem jägare som dömdes till fängelse av tingsrätten efter att björnen Untorparn fälldes utanför Orsa hösten 2001.
Domen i hovrätten innebär i praktiken ett underkännande av Naturvårdsverkets förbud mot åteljakt på björn. Hovrätten anser att lagtexten är så otydlig att det inte går att avgöra om det är straffbart att skjuta björn vid en åtel.
De åtalade har hela tiden nekat till att björnen sköts vid åtel.
Två av jägarna kommer från Orsa.
– Naturligtvis är vi glada över den friande domen. Men vi hade också önskat att hovrätten mer tydligt friat oss i den del som avser den påstådda jakten vid åtel, säger en av männen till Falu Kuriren.
De fem männen dömdes till tre månaders fängelse i tingsrätten, bland annat för grovt jaktbrott. För två av männen gällde domen grovt jakthäleri för att de hjälpt till att forsla bort björnen. Men även den delen föll bort när åtalet ogillades i sin helhet av hovrätten.
Jan ”Skogs-Jan” Eriksson från Österfärnebo är en av dem som nu frias från misstankarna om att på ett olagligt sett ha medverkat vid dödandet av Untorparn i Orsa.
– Det känns oerhört skönt att rättvisan till slut har segrat. Jag är mycket nöjd i dag, säger han till Arbetarbladet i Gävle.

Jakt og jægere

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

”Varning för dålig jaktammunition”

2005-12-23

Varning för dålig ammunition. Jag har i många år använt en Sako 375 magnum till älgjakt och använt Winchesters 17,5 grams Power point sp-kula. Denna kula har varit mycket effektiv. Älgarna har stupat direkt av ett vanligt lungskott.

Plötsligt fanns Winchesterskotten inte hemma hos vapenhandlarna. Vad göra? Jag köpte Federal classic med hi-shok-kula istället. Det står så på förpackningen. Jag köpte två askar, sedan följde inskjutning och jakt. Med winchesterkulorna har jag aldrig skjutit igenom en älg och älgarna har stupat direkt. Men med federalskotten har jag skjutit rakt igenom fyra älgar på raken och utgångshålet har varit som lillfingret på alla fyra. Den så kallade hi-shok-kulan öppnar sig inte som den ska. Det blir som att skjuta älg med helmantel. En ko gick 200 meter efter ett perfekt lungskott. Dessutom hade jag skottchans på en stor björn under septemberjakten. Det var på 30 meters avstånd och lite risigt. Med tanke på hur långt kon gick så kanske man får vara glad att jag avstod från att skjuta. De här Federalskotten är nog till för buffeljakt i Afrika, där det ska vara djupverkan på kulorna. Dessutom förloras en massa energi när kulan går rakt igenom. Om man nu har en grovkalibrig bössa och får tag i fel ammunition då är man riktigt lurad. Jag vill bara säga, se till att ha bra kula även till en grov bössa. Annars är det bättre att ta 6,5:an eller 308:an till björnälgskogen.

Hälsning från en hälsing.

Ingemar Lindgren, Tjärnvik Gnarp

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Rovdyr kan rammes av milde vintrer
lørdag 24. desember 2005

Rolf Ims, Professor i økologi ved Universitetet i Tromsø, frykter at mindre snø og større innslag av smelting og ising, kan gi grunnleggende vegetasjonsendringer på sikt. Skoggrensen vil trekke seg mye høyere, og vegetasjonen, særlig på fjellet, vil endre seg. Vi kan vente oss mindre lemen, og som følge av dette vil de fleste av rovdyrene på fjellet kunne forsvinne, f. eks. fjellrev, snøugle og fjellvåk.

Jakt

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

http://netnatur.dk/Gevir_fra_bulgarsk_37-ender_kr.1854.0.html

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Ujensen og jeg skal til at starte med at genlade patroner, og i den forbindelse vi har været inde på en del hjemmesider for at finde ud af hvor vi kan købe krudt og fænghætter til de mest fordelagtige priser. Men vi kan ikke finde nogen steder hvor de udbyder det [], selv på Midway som ellers har alt muligt kunne vi ikke finde det. Er man nødt til at ringe rundt til jagtforretningerne eller hvad er det letteste/billigste? Håber der er nogen som har et par gode fifs til et par hjemmerullernovicer som glæder sig til at komme igang [:p]

Search gav ikke det forventede[!]Bofors indviklet i en returkommission sag om salg af CG 2000 til højtstående officerer i det Svenske forsvar!

Min julegave (reserve riffelen) er fundet og købt: En Carl Gustaf 2000 i 30 odd 6 [][][]. Sammenlignes prisen med Widfoss’es hammerslag over de sidste 4 auktioner, så er den rimelig.

Er der her i forummet nogen der har historien bag denne yderst funktionelle og elegante skyder, alt har interesse lings ect. – jeg vil sætte meget pris på alt hvad jeg kan få fat i[:p][:p][:p]

I forlængelse af den ”lille” disput vedrørende løst magasin. Man har jo et standpunkt til man får påtvunget et nyt. Ud over mangel på 3-punkts sikring og klo udtræk, har dette vidunder selvfølgelig løst magasin. Som konsekvens af min fremskredne alder og tiltagende morgen roderi ville jeg gerne anskaffe et og helst flere ekstra magasiner. De er lavet i 3 og 5 skuds magasin.

Danske våben pushere samstemmende: ”De er frygtelige dyre for de laves ikke mere – hvis de overhovedet er til at skaffe” og en pris på over 1,000 gode danske kroner er nævnt.

Til almindelig orientering: Torsbo i ”Spriiitens” eget land har dem som hylde varer i både 3 og 5 skud og prisen 580 og 630 Svenske Rigsdaler, henholdsvis []. Er det kun mig eller [V]?

GLÆDELIG JUL, allesammen !!!!!

Mvh Thorlak

Correct first shot placement, the rest is bullshit!

Sender Rudolf på reinsdyrjakt

Den norskbygde minisatellitten NCUBE2 har ikke gitt fra seg ett eneste pip i verdensrommet. Nå er håpet at tvillingen Rudolf skal gi norsk satellitt-suksess på nyåret.
NCUBE1, som altså kalles Rudolf, skal skytes opp fra romfartsbasen i Baikonur i Kasakhstan.

Rudolf, NCUBE1, skal blant annet følge bevegelsene til reinsdyr. Det vil si overvåking av reinsdyr, og skipstrafikk langs norskekysten. Bevegelsene skal følges ved hjelp av AIS (Automatisk identifikasjonssystem), som vanligvis brukes i skipstrafikk. Nå testes det ut via satellitt.

Av: Andreas R. Graven , Journalist


Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.