Våbenteknisk Forum - VTF

”Untorparnfallet bör gå vidare till Högsta domstolen”

2006-01-18

Hovrätten friade fem män som Mora tingsrätt dömt till fängelse för grovt jaktbrott och häleri.
Fallet gäller den skjutna björnen i Orsa. Åklagaren hävdar att den så kallade Untorparn fälldes vid en åtel. I praktiken är domen i hovrätten ett underkännande av hela förbudet mot åteljakt på björn. Eftersom det är så stor osäkerhet om rättstillämpningen av åteljakt på björn bör fallet gå vidare till Högsta domstolen.
Det anser åklagarmyndigheten Utvecklingscentrum i Stockholm i ett yttrande till riksåklagaren, som senast den 27 januari ska besluta om ett överklagande.

jakt og jægere

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Jeg skal have en ny montage til min S&L model 65. kal 6.5-57

Jeg fik på peget af en "ven" at man ikke kan have en S&L med en Zeiss og kinesiske weaver kopier.

Hvad skal jeg købe, jeg havde selvfølgeligt tænkt på S&L montage til model 97, Jeg spurgte i en våbenforretning, de var ikke helt sikre på at det ville passe og deres specialist var ikke lige på arbejde.

Jeg har 3 huller til skrue foran med ca 22 mm i mellem hvert hul og bagved er der 2 huller med ca 12 mm i mellem.

skipper
378 Weatherby - The MAGNUM'S MAGNUM
http://www.weatherby.dk

En trevlig svensk doldis

Av Petter Andersson 2006-01-17



Bild: Petter Andersson

Skjutbänken är kanske inte bästa alternativet för SLK-modellen, men det fungerar över förväntan bra det också.

Den nya lättviktaren från Varberger med syntetkolv är en trevlig bekantskap. Bössan är snällare i rekylen än väntat och har bra balans. Dessutom är den här studsaren lättrepeterad med fin slutstycksgång och säker utdragning och utkastning av hylsorna. Varbergers eget trycke är kort och rent och lätt att tycka om.

Ryktet om min död är betydligt överdrivet, lär Mark Twain ha sagt en gång. Ett uttryck som kanske kan sägas stämma väl in på Varberger.
De som nu jobbar med Varberger i Sverige har hållit en milt uttryckt låg profil efter den senaste omstruktureringen. Inte många verkar ens att veta om att företaget fortfarande existerar. Och detta är förståeligt. Turerna har varit många och intressanta.
Sagan om den här bössan började som Lakelander i Finland och kom efter en tur via Kongsberg i Norge till Sverige och blev Varberger. Produktionen pågick i Varberg till 1997-98.
Efter konkurs köptes resterna upp och företaget startades på nytt i Kalix. Inte heller här gick det något vidare. Ny konkurs och nya norska ägare samt flytt till Glommersträsk följde på detta.
Senare flyttade ägarna återigen anläggningarna, den här gången till Norråker. Och slutligen, under 2005, har företaget åter kommit i svensk ägo, och flyttat till Hoting.

Produktionsproblem
Det genomgående problemet under årens lopp verkar främst ha varit bristande produktionsförmåga.
Vapen har visats, sålts, och fått relativt god kritik. Tyvärr verkar det ha varit svårare att producera och leverera vapnen än att sälja dem.
Men nu händer det i alla fall saker. Och som en god start har vi fått låna en av företagets nya modeller, Varberger SLK (Super Light Kevlar).
Det här är en modern lättviktare med kompositkolv. Ett lätt, smidigt och oömt vapen som borde tilltala hundförare, eftersökare och andra som bär vapnet ofta och mycket.
Varbergerns mekanism och trycke tillverkas fortfarande i Varberg, medan piporna hämtas från Lothar Walther. Kompositkolvarna köps in från Lone Wolf i USA och valnötskolvarna hämtas från Italien.

Piporna svarvas ned
Piporna köps in färdiga men med långa patronlägen. Piporna svarvas ner till låsmått när pipan monteras. Därmed slipper man köpa och hålla alltför många dyra patronlägesbrotschar, med tillhörande underhåll, i lager. Dessutom får kunden ett riktigt stort utbud av kalibrar att välja på vid beställning av ett vapen.
Varbergerns mekanism är intressant så till vida att den uppenbart är konstruerad med automatiserad NC-produktion i åtanke. Man utgår från ett stångämne, som sedan genomgår ett antal arbetsoperationer för att bli en färdig mekanism.
Den färdiga produkten har inga utstickande flata ytor eller vinklar som skulle försvåra processen. Alla övriga nödvändiga delar fästs vid lådan i efterhand så att säga. Konstruktionen har inte förändrats med det nya ägarskapet, utan vi känner igen den från de senaste modellerna.
Slutstycket har således fortfarande sex låsklackar. De sex låsklackarna, under förutsättning att de är inslipade så att de ligger an korrekt, bidrar till en stabil och stark låsning. Sedan kan man ju alltid ifrågasätta huruvida det behövs eller ej.

Enkelt att tillverka
Slutstycket har också, i likhet med lådan, konstruerats med enkel produktion i åtanke. Slutstycket har ingen lös styrhylsa. Styrhylsan är integrerat med slutstycket. De lösa delarna, inklusive handtaget, är stiftade ihop.
Nu pratar jag mycket om ”förenklad produktion” och jag vill inte att detta nödvändigtvis skall tolkas som någonting negativt. Jag ser mycket hellre ett vapen ritat från grunden med detta i åtanke än ytterligare en ”förbättrad” Mauser-mekanism.
Matningen förlitar sig på ett radmagasin, som både har sina goda och dåliga sidor.
Den största fördelen är matningen, som oftast fungerar bra med radmagasin.
Den största nackdelen är den klena magasinskapaciteten. Om man vill bibehålla ett hanterbart yttermått på kolven finns en lösning. Magasinet är roterande, det vill säga patronerna gör en sväng åt höger nere i magasinet.
Den högra styrlisten utgörs av en liten fjäderbelastad plåtbit, som försedd med en knapp också tjänstgör som patronfrigörare vid plundring av vapnet. Öppna slutstycket, tryck ned knappen och patronerna hoppar ur magasinet.
Under övningarna på skjutbanan har matning och magasin fungerat bra.
Endast en gång har vi råkat ut för problem – patronföraren fastnade i bottenläget. Det löstes dock snabbt utan hjälp av verktyg.

Den svaga punkten?
Trots magasinskapaciteten och den smidiga matningen tror jag nog att just magasinet med tillbehör kan vara Varbergerns svaga punkt. Den tidigare nämnda plåtbiten bör vara något känslig för smuts och fysisk påverkan. De många fjädrarna och skruvarna kan nog också bidra till att göra vapnet servicekrävande på den här punkten.
Nå, jag har inte haft vapnet tillnärmelsevis tillräckligt länge för att kunna sia om detta med någon större säkerhet.
Ändå sänder jag en tacksamhetens tanke till ursprungskonstruktören för att han valt den aktuella konstruktionen, snarare än att hemfalla åt ett löstagbart magasin eller liknande otyg.
För övrigt är lådan slank och med en, tycker jag, trevlig profil. Finishen är god, och blåneringen av normal standard. Men hade det inte varit snyggare men en blank/rostfri mekanism till den rostfria pipan?
Testexemplaret väger knappt 2,8 kilo med kikarklackar monterade, men utan kikare.

Kompositkolv
Kolven, som torde vara den största viktbespararen, är en komposithistoria i glasfiber/kolfiber/kevlar, som trots sin lätthet ger ett stabilt och gediget intryck. Kolven upplevs som mycket vridstyv och fjärran från de billiga plastkolvar man stöter på då och då.
Magasinets konstruktion gör också att man kan använda sig av en blind kolv, det vill säga utan magasinsöppning i botten. Det bidrar troligtvis en smula till kolvens upplevda stabilitet.
Utseendet är egentligen inget att säga om, antingen gillar man den här studsaren eller också inte.
Betraktarna har bidragit med adjektiv som spänner från ”granit” till ”linoleummatta”. Men nog gillar jag kolven lite, trots att jag älskar doften av oljebonad valnöt. Efter att ha tittat på kolven i några dagar har jag nog börjat vänja mig vid den.
Hur som helst har kolven en småknottrig yta som medger ett gott grepp, även i mindre trevlig väderlek. Kolven är ganska kort, 335 millimeter på testvapnet, och har ett öppet, nätt pistolgrepp. Som gjord för snabba skott alltså!
Bakkappan är av en relativt hård modell, som dock fungerade bra ihop med vapnet i den levererade kalibern, .308 Winchester.
Den rostfria Walther-pipan är tunn, lagom kort och flutad.
Att man har valt att inte gå till överdrift, eller snarare underdrift, när det gäller piplängden tackar vi för. Riktigt korta pipor kan nog vara kul, men bjuder ofta på lika många nackdelar som fördelar. Den har en vettig finish, förutom nere i frässpåren där det ser lite smörigt ut.

Bra balans
Det största problemet med lättviktsbössor, och i synnerhet sådana med mycket lätta kolvar, brukar vara balansen. Endera får man en framtung bössa, vilket ändå är bättre än det andra alternativet. För det finns inget som förstör skjutegenskaperna mera hos ett vapen (som dessutom, får man förmoda, är tänkt att användas i trånga, snabba lägen) än baktunghet. Varberger har dock lyckats bra på den här punkten. Bössan balanserar ut i bakkant på pipmuttern och känns ganska neutral i anläggningen.
Inför den första provskjutningen hade jag faktiskt förväntat mig en obehaglig eller åtminstone skarp rekyl, med tanke på den låga vikten. Förväntningarna kom dock lite på skam. Kevlarmodellen var inte alls obehaglig att skjuta med, varken stående eller i bänk.
I liggande ställning känns den naturligtvis av lite mer, men det är ändå fullt hanterbart. Den snälla rekylupplevelsen är nog en sammanlagd effekt av flera saker. Balansen naturligtvis, men också den raka kompositkolven, den relativt korta kolven och det öppna pistolgreppet bidrar till effekten.

Trycket – en dröm
Trycket, också Varbergers egen konstruktion och tillverkning, är också en trevlig bekantskap. Kort, rent och inställt på en vikt av cirka ett kilo var det lätt att lära sig tycka om. En dröm på banan, men för jakten tycker jag kanske att den inställda vikten är onödigt låg.
Till skam för testskytten måste jag erkänna att resultatet av precisionsskjutningen inte var alldeles lysande. De bästa träffbilderna låg på cirka 25-30 millimeter på 100 meter. Men då skall erkännas att de yttre förutsättningarna på precisionsskjutningsdagen inte var de allra bästa, så det är fullt möjligt att bössan kan prestera bättre än så.

Lättrepeterad
Snabbskjutningsövningarna förlöpte däremot väl. Bössan var som sagt snällare i rekylen än väntat. Dessutom är den lättrepeterad med fin slutstycksgång och säker utdragning och utkastning av hylsorna.
Möjligtvis skulle jag vilja ha lite mer fart på utkastaren. Jag vill gärna se att hylsorna sprätter iväg en bit, istället för att bara lojt falla åt sidan. Inte någon gång ställde det till några besvär, men det är alltid trevligt med lite marginal.
Mekanismen, och då framför allt slutstycksspärren och lådstjärten, kunde gott få en bättre inpassning i kolven. Och visst är det väl trevligt med ordentligt frilagda pipor, men man behöver inte överdriva heller. Går man till överdrift med friläggningen får man istället en uppsamlare för barr, löv och älgflugor. Inte trevligt. Småsaker egentligen, som jag förutsätter kommer att åtgärdas tills produktionen kommer igång på allvar.

God potential
Sammanfattningsvis tycker jag att Varberger SLK är en trevlig bössa, som nog väl kan fylla rollen i sin tänkta nisch. Med undantag möjligtvis för magasinskonstruktionen tycker jag att det är ett välbyggt, stabilt och genomtänkt system med god potential.
Jag tror också att man affärsmässigt är på rätt väg med sitt ”modulsystem” (se bara på Blasers försäljningsframgångar). Möjligheten att i viss mån kunna beställa bössan som man vill ha den, och det rika kaliberurvalet, verkar mycket intressant.
Det verkar vara en del andra nya påhitt på gång där uppe i Hoting också, så idéer och entusiasm verkar det inte råda någon brist på.
Det är bara att hoppas på att produktionen nu kommer igång ordentligt och att man kliver fram ur skuggorna. Folk behöver nog bli påminda om företagets existens. För visst vore det väl trevligt om vi fick fortsätta ha ett svensktillverkat vapen på marknaden?

Fakta: Varberger Super Light Kevlar
Piplängd: 550 mm.
Vikt: 2 700 gram.
Kolvlängd: 335 mm.
Kalibrar: Bland annat .308 Win och .30-06. Magasinskapacitet: Fyra patroner i rullmagasin.
Antal låsklackar: Sex.
Ställbart tryck: Ja.
Kolvmaterial: Kevlar, går att få i olika mönster och färger. Montagefäste: Lösa klackar.
Finns i vänsterutförande: Ja.
Plastbäddad: Ja.
Typ av avtryck: Direkttryck.
Typ av säkring: Sidosäkring som säkrar slagstiftet.
Pris: Cirka 19 500 kronor.
Generalagent: Varberger Sweden AB, Storgatan 13, 830 80 Hoting. Telefon: 0671-302 10.



Slutstyckshuvudet med sina sex låsklackar och Sako-inspirerade utdragare.



Mjuk slutstycksgång och tyst säkring är egenskaper som kommer att uppskattas.



Slutstycket med sin integrerade styrhylsa. Det halvmåneformade urtaget i toppen av bilden tar emot en tapp som vid säkring låser slutstycket i stängt läge.



Kälfräst, rostfri pipa med slank profil från Lothar Walther. Kröningen har god finish.



Den gråknottriga Lone Wolf-kolven har fått blandade omdömen. Alla har dock varit överens om att den är greppvänlig.



Magasinskonstruktionen medger att man använder sig av blind kolv utan underbeslag.



Magasinet sett från ”baksidan”. En möjlig källa till framtida problem?



Fint trycke. Varbergers egna trycke var på testvapnet förnämligt. Säkringen går att manövrera ljudlöst om man inte har för bråttom.



Ovanför patronen syns den lilla fjäderbelastade listen som styr och håller patronerna på plats i magasinet.
Mekanismen har en vad man kanske skulle kunna kalla inverterad rekylklack, en urfräsning istället för en utstickande klack.



Ovanför patronen syns den lilla fjäderbelastade listen som styr och håller patronerna på plats i magasinet.

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Fjälljakten hotad i ny utredning

- Utredningen löser inte de problem som finns utan skapar bara nya, anser Jägareförbundet.
- Släng utredningen – den löser inte de problem som finns utan skapar bara nya, säger Owe Wiktorin, förbundsordförande för Svenska Jägareförbundet. Jägareförbundet tar helt avstånd från slutsatserna i Sören Ekströms utredning kring Fjälljakten som och presenterades idag.

Fjälljakten handlar om jakten på småvilt ovan odlingsgränsen i Norrbotten, Västerbotten och i Jämtland och om älgjakten i renskötselområdet. Fjälljaktsreformen som infördes 1993, av en i stort sett enig riksdag, grundlade en möjlighet för alla att jaga i fjällen på statens mark ovan odlingsgränsen samt på renbetesfjällen. Jakten fungerar i huvudsak bra men hotas nu med Ekströms förslag om rättsförskjutning och nya krångliga administrativa samverkansföreningar som lösning på konflikterna.

Jägareförbundet anser, att den samiska jakträtten är en lagstadgad nyttjanderätt som ingår i renskötseln och som inte kan upplåtas vidare. Enligt svensk lag tillfaller jakträtten markägaren. Därför är Ekströms förslag om att överlåta upplåtelsen av jakten ovan odlingsgränsen, från Länsstyrelserna till nya samverkansföreningar där samebyarna får en starkare ställning, helt förkastlig. Denna nya konstruktion skapar nya konflikter och hotar att urholka Fjälljaktsreformen. Den löser inte heller de problem med den sk dubbelregistreringen, som innebär att privat mark ovan odlingsgränsen kan vara registrerad som älgjaktmark både av markägaren och samebyn.

Jägareförbundets uppfattning är att Länsstyrelserna får fortsätta att besluta om jaktupplåtelser i fjällen (på statens mark) men med gemensamt regelverk. Jägareförbundet föreslår också att ansvaret för upplåtelser flyttas från Jordbruksverket till Naturvårdsverket som har bättre kompetens och intresse för jaktfrågor.
Med nya samverkansföreningar som föreslås ta över upplåtelser av jakten, kommer både ortsbor, samer som inte är medlemmar i någon sameby (90% av alla samer) och övriga svenska medborgare få allt svårare att jaga i fjällen. Dvs en tillbakagång till tiden före fjälljaktsreformen.
För att komma till rätta med de konflikter som finns, bland annat beroende på de sk dubbelregistreringarna, föreslår Jägareförbundet att samernas jakt- och fiskerätt på privatmarken löses in av staten. Då finns förutsättningar för att bilda viltvårdsområden som är en beprövad och välfungerande gemensam förvaltningsform.
Svenska Jägareförbundet uppmärksammar också problemet med allt fler utländska jägare i fjällen – 60% under 2004 och föreslår att det införs krav på jaktguide/värd för utländska jägare.
Uppdraget att utbilda och certifiera jaktguider åtar sig Jägareförbundet.
Utredningens förslag om småviltjakten är sämre än dagens lösning. Ekström har – trots en välgjord utredning – inte lyckats klarlägga vare sig jakträtten eller att hitta bättre lösningar på hur jakten ska organiseras. Svenska Jägareförbundet föreslår, att utredningen läggs i papperskorgen.

FÖR MER INFORMATION KONTAKTA:

Norrbotten:
Hans Geibrink, 070-330 06 76,
Ulf Lindroth 070-339 93 44,
Owe Geibrink 070-330 06 75
Västerbotten: Åke Sandström, 070-343 96 15,
Åke Granström 070-330 06 42,
Henrik Sandström 070-644 02 86

Jämtland:
Sven Gunnar Sivertsson 070-5835148,
Jan Svartström 070-6877059,
Christel Johansson 070-3300 649

Förbundsordförande Owe Wiktorin, owe.wiktorin@jagareforbundet.se, 0155-24 62 46, 070-565 10 00
Informationschef Christina Nilson-Dag, christina.nilson-dag@jagareforbundet.se, 0155-246 208, 070-738 83 06

Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Prøveskyt på vilt og skiver
Skyt med rifle på forskjellige arter storvilt, og få se skuddvirkning og resultatene av treffet. Eller prøv deg på benkeskyting (bench rest).

I Svenska Jägareförbundets jaktskole kan du simulere skudd på villsvin, elg og rådyr. Du finner den HER.

En russisk simulator for benkeskyting (benchrest) finner du HER.

En link til fluktskyting med pil og bue på skjærer (?) finner du HER.

Bjørn Olav Amundsen
Mvh
Kim

Jeg er ikke fejlfri,men det er så tæt på at det skræmmer mig.

Winchester lukker deres 'rifle plant' i New Haven [:0][]

http://www.norwalkadvocate.com/news/loca...local-wire

Mvh.
Lars/Great Dane
lars@reloadersnest.com
Skype : gunsandlead

alcohol tobacco & firearms - should be a convenience store, not a government agency

Hej jeg har nu næsten besluttet mig for at købe en Tikka T3. men da jeg så brugte søgefunktionen var der en del kritik af de mange plastløsninger der på T3 eren. jeg er så i tvivl er det et godt nok våben til almindelig dansk jagt eller skal jeg holde mig væk.
Syntes nemlig det er et rimeligt lækker våben når man har den i hånden.
Men hvad siger eksperterne

Netnatur.dk har en nyhedsartikel om de nye patroner på dette link:

http://www.netnatur.dk/index.php?id=1863

.....når bare man har nok penge og krudt.....så går det ikke aldrig helt galt :-)

Favourite Quote: Vi løser ikke vore problemer ved at tænke på samme måde, som da vi skabte dem.....(Albert Einstein)

By Ed Stoddard

JOHANNESBURG (Reuters) - Kenya may lift a 3-decade ban on sport hunting as part of a broader revamp of its wildlife policies, a senior official said on Friday.

Such a move could see foreign hunters target Kenyan lion, buffalo, and antelope species but would provoke resistance from animal welfare groups.

"We started a policy review in September last year on our entire wildlife policy, looking at a range of issues. The ban on hunting is one of those up for review and discussion," said Julius Kipng'etich, the director of Kenya Wildlife Service.

"Hunting is one way of utilizing wildlife but there are others," he told Reuters by phone from the sidelines of a lion conservation conference in Johannesburg.

Other ways include game viewing and bird watching in protected reserves, the main route that Kenya has been taking.

The East African country has long been an icon of animal welfare groups because of its ban on the sport hunting of animals, imposed in 1977.

But that has made it the odd man out among game-rich African nations including neighboring Tanzania, which have cashed in on the lucrative big game hunting industry.

Estimates suggest that foreign hunters bring about $165 million a year into South Africa's economy.

"Hunting is the most lucrative way of utilizing wildlife and it has the least impact," said Laurence Frank, a researcher with the Bronx Zoo-based Wildlife Conservation Society.

This is because foreign sport hunters tend to favor "trophies" which are usually older and non-breeding animals.

Local hunters often shoot for food. And with hunting, there are fewer people, vehicles and noise involved than when tourists visit game reserves so it can be less intrusive.

"Our job is to present facts on the table ... hunting is one of the issues we are looking at," said Kipng'etich, who would not be drawn on his own views on the subject.

"Much of our wildlife is outside of protected areas and local communities must get benefits from wildlife," he said.

IN HEMINGWAY'S STEPS

Foreign hunters with deep pockets would flock to the green hills of Kenya if the ban was lifted in the land where Ernest Hemingway made some of his famed shooting safaris.

But it would almost certainly provoke howls of protest from animal welfare groups which view hunting as cruel and have long held Kenya up as a model of ethical wildlife conservation.

Kipng'etich said Kenya remained staunchly opposed to attempts to loosen a ban on the global trade in ivory products, which it says is necessary to protect its 28,000 elephants from heavily armed poachers.

"Our elephant populations are still endangered largely because of our porous border with Somalia, where a lot of the poachers come from," he said.

"Other African countries don't have the same risks we face," he said in a reference to southern African countries which have long pushed to have regulated ivory sales.

.....når bare man har nok penge og krudt.....så går det ikke aldrig helt galt :-)

Favourite Quote: Vi løser ikke vore problemer ved at tænke på samme måde, som da vi skabte dem.....(Albert Einstein)

Jervtispe skutt

En jerv på 9,3 kilo ble skutt i Tydal på lørdag.

Jerven ble skutt ved Essandsjøen midt på dagen. Ifølge NRK avslutter denne fellingen lisensjakta på jerv i Tydal. Kvoten for området var på bare ett dyr.

.....når bare man har nok penge og krudt.....så går det ikke aldrig helt galt :-)

Favourite Quote: Vi løser ikke vore problemer ved at tænke på samme måde, som da vi skabte dem.....(Albert Einstein)